ATT LÄRA KÄNNA GUD ÄR ATT LEVA.

10.5.09.

Att lära känna Gud, är att leva.

Jesus sa: ”Om någon älskar mig så håller han
mitt ord, och min Fader skall älska honom och
vi ska komma till honom och taga vår boning
hos honom”. Joh.14:23.


Att alltid söka nå upp till Kristi nivå och Kristus-
likhet är den finaste och mest inspirerade andliga
övning vi kan ägna oss åt. Då kan den upphöjda
kärleken härska i våra sinnen och liv. I vår svag-
het är vi förenade med hans styrka. Även om vi
ser dunkelt, såsom i en spegel, har vi en klar upp-
fattning om Kristus och hans rättfärdighet. Vi ska
älska Gud och våra medmänniskor, det betyder
inte att vi alltid tycker om vad människor gör. Vi
kan älska människor med Guds kärlek, utan
att älska vad de gör, deras beteende m.m.
Vi behöver arbeta på att vårt eget jag, blir
mindre och mindre, i vår vandring med Gud.

Var finns kärleken till Gud och människor?
Att älska andra riktar inte uppmärksamheten
mot oss själva. Att alltid fundera över, att analy-
sera, att bedöma egna och andras misstag för
oss aldrig bortom oss själva. Det är inte bra.
Gud vill ha en lojalitet, kärlek och hängivenhet
som spontant ges åt honom. En sann kristen är
inte intresserad enbart av sin möda att uppnå
syndfullhet. Vi gör Kristus till vårt allt vår enda
fullkomlighet. Han är den enda fullkomliga person
som levt. Vi kommer med en kärlek och hängiven-
het till Kristus och hans rättfärdighet som aldrig
kan bli tillfredsställd med mindre.

Då tar Gud emot oss, han tar hänsyn till vad vi
verkligen vill menar, önskar – som om det redan
åstadkommits. Vid sin ankomst kommer han att
låta det bli verklighet. Vi är fullkomliga i en tro
som verkar genom kärlek så långt vi förmår. Vi
är ett med Gud. Det innebär att vi behöver Kristus,
att vi älskar honom, att vi har tillägnat oss honom.
Vi är aldrig ensamma. Detta är det främsta, bästa
det avgörande i våra liv.

Svårigheternas berg, det ondas berg, ska avlägsnas
från min väg.

10.5.09. Marita.